Ja, som ni alla kanske läste igår på FB och som fler än vi fick uppleva så kom visst vintern tillbaka !!!!!!!! Vem hade gett lov till det ???????? Not me .... jag är fullständigt oskyldig till det  . Vi hade fått det ganska så bart på marken nu och den värsta blötan hade hunnit torka upp ganska så bra om man bortser från de djupaste skogarna, de får man vänta med att gå till ännu. Men så i ett huj så var det vit vit vit ... precis överallt igen. Jaja ... det kommer att försvinna lika fort som det damp ner, det vet jag ... men jag behöver ju inte gilla det ändå  .

Men det gör den här killen

Mattes alldelses egna lilla kamin

Gruvar mig lite inför den årstid som kommer nu om jag ska vara helt ärlig ... Kliff är en het kille    på många sätt om ni förstår vad jag menar   

Han har det väldigt jobbigt då värmen slår till ... så vi kyler alltid av honom innan vi går iväg på promenad under sommaren. Jag skulle aldrig någonsin dra iväg på en lång sväng mitt under dagen med honom... det vore att be om värmeslag.

Ifjol då vi var i Vännes och skulle på  utställning och sov över hos uppfödarena kvällen innan, fick han ett värmeslag ... Det var bara till att ställa han i duschen och kyla ner honom ... Gud så rädd jag blev då.

Så gissa om han krampaktigt försöker hålla liv i alla snöhögar som nu finns kvar.

Ja, ni ser ju själva hur det ser ut ... Detta är taget idag !!! 

Detta kort är taget förra helgen.

Lite skillnad va på bilderna ?? Men trots allt det vita som kom igårkväll så har det varit otroligt härligt väder idag.

Solen har lyst och värmt upp oss ordentligt, så istället för att ta bilen till mina föräldrar så tog vi en skön promenad dit istället ...

Det stod ett födelsedags kalas inbokat på schemat idag .... Pappa fyllde år. Men det är ändå ingen glädjens dag ... Det är mer en sorgens dag för oss. 

Vilket har resulterat i att vi under några år inte firat min pappa. Det är så att det är  även min syster Maria´s dödsdag  .

Ja, jag har haft en syster som var fyra år äldre än mig, men som vi tyvärr förlorade allt för tidigt. Det har nu gått 6 år sedan, och jag skräms av att tiden går så fort ... Fortfarande kan jag komma ihåg hur hennes röst lät, och jag minns hennes miner och skratt tydligt ... Måtte jag aldrig någonsin glömma bort det.

Men jag känner mig lugn och tror att hon har kommit till ro nu och slipper allt elände, jag hoppas hon finns med mig i livet och det skänker mig en tröst.

Vi var uppe på graven idag och tände ett ljus och satt ditt några påskliljor så det är lite vårfint. Tänk ... jag finner en sådan ro då jag är vid hennes grav, jag tycker inte alls det är otäckt utan jag blir alldeles lugn i kroppen då jag är där.

Då jag sitter där slår det mig ofta hur olika livet ter sig för många av oss. Jag blev idag påmind ännu en gång om hur bra jag har det och det är något jag ska försöka bli bättre på att komma ihåg.

Ha en fortsatt trevlig helg på er alla !!!

Idag är en sån dag som jag gör ett undantag !!! Bilder på töserna i bloggen ... 

Även om födelsedagen var igår fredag så är det idag vi firat mina " små smulor " egentligen skulle jag väl skriva  "små strumpor "... för av någon konstig anledning så kallade jag dem för strumporna då de var liten    varför ?????  ja, det har jag ingen aning om ... det blev bara så. För de har då aldrig varit varken lortiga eller  svettiga, som strumpor kan vara   det bara blev så.

Herregud !!!!!!!! vart tog åren vägen ?????? ja, ni som har barn förstår helt säkert vad jag menar ... det känns ju som igår jag drog runt på den STORA otympliga tvillingvagen som inte alls var anpassade för entréerna på 90-talet ... Det var flera affärer nere i stan jag inte kunde komma in på pga av vagnen ... på den tiden då var entréerna till affärerna så små, sen hade jag inte heller körkort ... så det var till att åka kommunalt då man skulle någonstans, och DET kan jag upplysa er om att det var ett äventyr i sig !!!!!!  Bussdörrarna var inte heller anpassade för en tvillingvagn, så det var bara att be andra passagerare snällt om hjälp med att hålla var sin tjej så jag kunde montera ner vagen och ta in underrede och sittdel för sig ... sen montera ihop då vi väl var på bussen så de kunde sitta någonstans och då vi väl var nere på stan igen så var det samma visa ... be två passagerare att hålla var sin tjej medans jag monterade ner och sedan monterade upp igen !!!!!!!!!!!!!!!!!!  Gah .... gissa om det var jobbigt. Jösses så man slet ... tur jag var ung    för det var jag !! egentligen var jag väl bara ett barn då jag fick barn .... men det har gått bra och jag har alltid kunnat räkna med mina föräldrar som ställt upp i vått och torrt.

Jag har aldrig någonsin ångrat mitt val ... Dessa tjejer och så klart sonen är det bästa jag har i livet, jag vore inget utan dem.

Vid födelsedagar är det lätt att man sitter och blir lite nostalgisk ... och det är väl kanske inte så konstigt. Så många minnen man bär på som förälder .... Första tänderna, första gången de kröp ... första gången de fick smaka på riktig mat ... alla dessa förbenade nappar som man flög runt och letade så fort de skulle sova ... mina tjejer skulle alltid ha " tutte handen "    en i munnen alltså och en i handen förnär den som de hade i munnen blev varm så bytte de till den de haft i handen .... herregud så många tuttar jag köpt genom åren   .

Alla gånger vi varit runt på semester ... härliga minnen .. Johan kom ju in i vårat liv då tjejerna var 4 år, så han finns också med på alla semesterminnen ... Kanske de inte är lika rosa skimmrande som mina   jag har ju varit en sån där pinsamm morsa som ska knäppa kort på precis ALLT !!!!  Jag har kunnat gå över lik nästan för att få med alla deras händelser på foto ... Kommer ihåg en semester då vi var på Skara sommarland, de hade byggt som en liten stad där barnen kunde åka runt på små elbilar ... det fanns gator och bensinpumar och broar ja, som en liten stad alltså ... Vid entrén stod en stor skylt om att inga föräldrar fick vistas inne på området då barnen körde runt !!!!!!!  Hallå !!!!  hur ska då jag kunna föreviga mina " små strumpor " om jag inte får vara med och fota ?????

Jag kunde så klart inte låta bli att befinna mig där för att fota ... Johan stod kvar snällt där man skulle stå och tyckte det var grymt pinsamt ... Ingen annan gör som du .. väste han ur mungipan, kommer jag så väl ihåg just det   

Det var samma lika överallt ... jag har allt de gjort på gamla hederliga foto, finnt instopade i våra album.

Detta är Emma Josephine.

Född: 1990-03-23  KL: 18.12 en fredagkväll. 

Detta är Ida Emelie. 

Född: 1990-03-23 KL: 18.22 en fredagkväll.

De kallades först för tvilling ett & tvilling 2 ... jag och deras pappa hade ju inte riktigt planerat in att de skulle födas i vecka 30 så det blev till att komma på ett namn åt dem väldigt raskt och snabbt ... Ett måste, enligt prematurersonalen på sjukhuset. Alla levande barn måste ha ett namn och eftersom risken fanns att de inte skulle överleva så var det bråttom bråttom med varsitt namn. Så då blev de Emma & Emelie och det passar alldeles ypperligt åt tjejerna.

Ja, gud så många härliga minnen jag har av dem ... och kanske några inte fullt så häääärliga   behöver jag tala om vilken period under livet dem kan ha ägt rum under ?????  Jaadå ... tonåren ... Jag ska erkänna en sak ... jag har jagat de här töserna med en blåslampa i röven faktiskt.

Jag har varit inne hos folk som jag aldrig sett varken förr eller senare ... men är man på jakt efter tonårstjejer som är ute på bus så är allt tillåtet    likaväl som att jag var en morsa som fotade allt så var jag en urjobbig morsa som även kunde dyka upp precis överallt ... och det gott folk har jag verkligen gjort också ... Hehe ... eller vad säger ni Emma & Emelie .. kommer ni ihåg festen i Laggarberg ???

Idag kan jag skratta åt allt tok och bus det varit, för det har faktiskt aldrig varit några alllvarliga grejer det handlat om ... utan mera sånt som faktiskt hör tonåren till.

Idag är båda två artiga, trevliga och framför allt oerhört snälla med ett riktigt gott hjärta !!!! Det glädjer mig att de är så godhjärtade .. ibland kanske för snälla för sitt eget bästa, men hellre det än att vara elak och småaktig ... för det är då inte det minsta charmernade.

Ja, det var då några rader om mina töser som jag sätter stort värde på. Så medans det varit utställning i Sala så har jag gladeligen varit på hemmaplan och firat det bästa jag har i livet.

Jag är oerhört stolta över er båda,  

Emma & Emelie och jag älskar er oändligt !! 

Innan jag kom hit till bloggplatsen hade jag en blogg på en annan sida ... men då vi tog bort Fight så kände jag att jag inte ville fortsätta på den sidan ... för mycket minnen, helt enkelt !!!

Så denna blogg startades åt Tuffa   

Nu står jag där igen ... med en blogg med på tok för mycket minnen !!!!!! Några rader har jag skrivit ner sedan vi tog bort Fröken Fröjd ... men det har varit med sådan stor ångest, så det har inte blivit så mycket mer än just några rader.

Så återigen har jag funderat på att byta sida ... starta om igen med en som bara är för Kliff. Men då blir jag så där skrockfull, att gör jag det så kommer säkert något drabba även honom !!! Dumt om inte megadumt att tänka så ... det är jag fullkomligt medveten om, men ibland får man lov till att vara lite så också.

Så jag försöker istället bearbeta mig själv till att inte ha ångest då jag är inne här ... och stannar istället kvar. Åtminstone för tillfället ... jag får väl se hur det går.

Tuffa var ju en riktig soffpotatis och att få ligga där och mysa med Johan då var lyckan total.

Lilla Fröjden !!!  tänk att hon finns i mina tankar varje timme jag är vaken .... Barnen på dagis pratar om henne, så sent som idag pratade de om Tuffa, och att hon nu är i hundhimlen och att hon nu har friska ben    de är väl bara för goa.

Hur har då Kliff tagit allt detta ?????

Förvånansvärt bra faktiskt ... vi har iofs fått låna Lukas en del speciellt i början, jag hämtade ju Lukas samma dag faktiskt ... Och Kliff och Lukas gillar verkligen varandra ...                  

Johan och jag hade ju befarat att det skulle bli som då vi tog bort Fight och Tuffa gick ner sig något så otroligt ... Det var nästan inget kvar av henne faktiskt.

Kliff har alltid haft svårt då en av oss tagit med oss Tuffa och gått iväg utan honom ... han har suttit som klistrad vid dörren och gnällt och gnyt tills hon kommit hem igen, så vi var riktigt oroliga över hur det skulle gå.

Visst letade Kliff efter Tuffa inne ... vi märkte att då vi varit ute och gått och vi närmade oss hemmet så ökade han takten rejält ... så fort han kom in så letade han av hela huset ... först nedre våningen och sedan fortsatte han på övre också ... Då han inte hittade henne så la han sig ner till ro iallafall. Då vi gick till bilen första gången efter hon var borta så nästan flög han fram till garaget ... i hopp om att han kanske var där då ?? det var väldigt tydligt ... Men succsesivt så la han ned letandet, han har varit duktig att äta trots att han saknat henne och det har kännts skönt.

Så det har faktistk gått riktigt bra .... men nog tror jag att Kliff skulle uppskatta en kompis ... han behöver det .. Kliff är ju en väldigt lugn kille som bara mår bra av att det finns någon som livar upp vardagen för både honom och oss ... någon som skojar till det då vi är ute och går i skogen t ex ... Någon som får lite fart på honom.

Som idag t ex ... kort dag på jobbet ... strålande sol .... ryggan packad med fika ... yes .. långprommis.

Även om det ser ut som han är en lite buse på bilderna så är det ganska lång ifrån verkligeheten   Våran lilla prupp ... han gör absolut inget väsen av sig då vi är ute och spankulerar ... för det är just det han gör .. spankulerar.

Han nosar lite här och så nosar han lite där ... och så försöker han slå något slags rekord i att pinka på precis alla träd i skogen    hur mycket finns det egentligen i den där blåsan ?????

Men lika mycket som jag uppskattade Tuffa´s busiga sida ... lika mycket uppskattar jag Kliff´s lättsamhet .... han är så okomplicerad och lättsam så det är inte klokt ... vilket är fantastiskt skönt faktiskt.

Men innan ni nu får några ideér om att det ska komma en liten valp till oss inom snar framtid så kan jag säga att så är inte fallet ... Men vi pratar om det och då tiden är mogen så kommer det säkert bli bra.

Imorgon hade vi tänkt utmana oss rejält ... Vi hade en favvoplats som vi ofta gick till med Tuffa och Kliff .. uppe på berget ... En härlig plats där vi alltid stannade och fikade ... hundarna fick göra godissök medans vi sörplade på lite kaffe, dit hade vi tänkt oss imorgon om vädret är som idag ... Det var där vi var sista dagen med Tuffa också, så det är några månader sedan vi var där nu ... har helt enkelt inte orkat, vi får väl se om vi är redo. Kanske får kameran följa med och några nya rader imorogn om hur det gått ?? Vem vet ..

Uppe på berget ... sista dagen med Tuffa