Tänk att då man som mest behöver något så snubblar man över det, är det en slump eller sker det av en anledning?????   Johan hittade denna text idag ... Den träffade mig rakt in i hjärtat.

Det gör fortfarande fruktansvärt ont ... det går inte en dag utan tårar. Jag hör honom om nätterna tycker jag, då han ligger och snarkar under våran säng. Då kommer tårarna och tomheten.

Men från och med idag..... ska jag istället försöka känna glädje över att jag kan höra honom fortfarande.... glädje över att han finns med oss fast på ett annorlunda sätt.

Jag ska känna glädje över de dagar vi fick med Kliff, även om de var alldeles för få.

Ja, så får det bli.