Ja, då lever vi flockliv i helgen då .... Lukas är här hos oss .. han kom igår fredag och åker imorgon söndag ... matten och hussen dom är på baluns i Norrköping minsann ...

Doremis Lucky Luke Kid

Lukas.

Ett fyrfaldigt leve för Lena Rydgren !!!! hon leve Hipp Hipp Hurra hura hura hura !!!!!!!!!

Imorse då vi var ute på första morgonkissen så slog det mig att det kanske inte alls är så rackarns dumt ändå med tre hundar .... jag bävar för den dagen då något händer den ena av våra.

Kommer aldrig glömma Tuffa´s reaktion då vi tog bort Fight .... jösses, hon höll på att sörja ihjäl sig. Tyvärr så ser jag på Kliff att han är väldigt beroende av Tuffa .... han låter alltid Tuffa gå först, då spelar det ingen roll om det är ut genom dörren, ut ur bilen ... eller om det är före på en stig, han låter alltid hon gå först .... Vi är ju medvetna om detta så då Tuffa ska ut och rastas ... ( det är välidgt försiktigt med Tuffa just nu ) så låter vi honom helt enklet stanna kvar inne .... då sitter han och lipar i hallen första minuten så man får gå och säga åt honom ... likadant är det då Tuffa får sina tokryck ute i skogen ... då hon drar iväg på sina raider så står Kliff kvar vid våran sida och gnyr .... klar besvärad över att hon är borta ... så med tanke på vad vi har framför oss nu i december så känns det lite olustigt, vill inte ens tänka tanken på att dom kanske inte väcker upp henne igen ... det var då det slog mig att det kanske inte är så tokigt med tre hundar iallafall.

På förmiddagen så tog vi iallafall med oss grabbarna ut på en rejäl sväng ... Tuffa fick stanna kvar hemma (tyvärr)

men jag viskade i örat på henne att snart ska hon också få följa med igen    och under tiden vi var ute så är jag helt säker på att det såg ut så här i våran soffa.

Ja, inte går det någon nöd på henne inte. Men nog gör det ont i hjärtat av att lämna henne kvar .... men som sagt nu ska hon bli bra i benen igen så hon också kan följa med !!!!!!!!!!

Men först ett gruppfoto innan vi gav oss av ... vilket inte alls är det lättaste ... men på första försöket blev det så här och då gav jag mig .... varför försöka jaga efter det perfekta kortet ... då detta blev helt ok

Ut i vegetationen med Kliff och Lukas.

Doremis Lucky Luke Kid

Lukas

Doremis Kliff Ford

Kliff

Vi gör nog om samma sväng imorgon ... men då tar vi med fika också ... grämde mig hyfsat idag då vi spatserade runt där att vi inte hade med oss något kaffe ..... det misstaget gör vi inte om igen.  

Så här såg båda två ut på tassarna då vi kom hem

Både två och fyrbenta blev ganska möra i benen tror jag ... ryggläge ska snart intas i soffan ... det kan man göra efter en sån sväng.

Nu tror jag att matten som är på baluns nere i Norrköping kan roa sig utan att bekymera sig över sitt hjärtebarn .. han har det så bra på kollo ... fast nu är ju inte matten av det oroliga slager iofs    men det kan ju vara trevligt att få bli påmind om hur vacker han är   så dagens blogg och bilder var mest för den goda sakens skull ...

Ha en riktigt trevlig helg nu alla

Känns lite vemodigt att skriva detta ... men det är ju liksom inga hemligheter att Tuffa är opererad i armbågarna för OCD ... detta gjordes då hon var nio månader ...

Tiden efter operationen kommer jag ihåg som apjobbig !!!!!!!!!!  det som var mest jobbigt var att hålla en unghund stilla på det viset som det krävdes ...

Där och då efter 6 månaders rehabilitering lovade jag mig själv att aldrig göra om denna operation.

 Men så  står vi här nu igen ½!!!!! 

Betillys Charmiga Tuffa

Men hur sjutton skulle jag kunna låta bli ???? Det är väl självklart att jag gör precis ALLT som står i MIN makt för att kunna hjälpa våran Fröken Fröjd.

Att man tar på sig ett ansvar då man köper hund ... det är en självklarhet för många ... jag skulle vilja skriva alla, men tyvärr så tror jag inte riktigt att våran värld är så perfekt.

I detta ansvar ligger det tyvärr ibland en hel del jobbiga beslut ... vi kanske står inför ett sådant nu ... jag vet inte riktigt ännu... det får vi veta i mitten på december.

Tuffa

I somras såg vi en försämring hos Tuffa ... jag pratade med uppfödaren och fick tipset om att testa något som heter caprofen-injektioner ... inga konstigheter egentligen och många äldre hundar med artros framförallt blir hjälpta av detta ... det är en kur på en spruta i veckan under fyra veckor ... vi hade ju inget att förlora så vi körde detta på Tuffa och såg en klar förbättring efter fjärde sprutan ... återigen så kunde hon hänga med oss då vi var ute på lite längre promenader och hon var pigg och glad.

Dessa injektionerna är inget som på något sätt bryter ned hunden utan man kan anvädna denna metod under en längre tid om så skulle behövas ... dessa injektioner räcker olika länge beroende på individen ... vi hade väl hoppats på en längre tid än tre måndader iallafall som det nu gjorde för Tuffas del ... vanligen brukar man räkna med 6 månader .... så för en månad sedan började vi om med injektionerna .. och var klar för en vecka sedan ... Tuffa har nu varit rejält halt ett tag... men vi har ju så klart hoppats att det skulle bli som sist att vi skulle se en klar förbättring efter fjärde sprutan.

Men det har liksom inte blitt någon förbättring ... i helgen fick vi ta en ordentlig funderare jag och Johan ... hur gör vi ??????  ska vi göra om operationen ??? För gör vi inte det så finns bara en sak att göra ... för som det är nu kan hon absolut inte ha det.

Så vi bestämde att vi gör om allt igen .... jag skulle aldrig någonsin kunna leva med att vi tagit bort henne utan att ha gjort precis allt i våran makt för att hjälpa Tuffa ... jag lägger inga värderingar i hur andra skulle ha gjort eller har gjort för den delen heller ... vårat beslut är vårat ... alla gör som dom vill ... men vi gör så här nu, och det känns skönt att äntligen ha bestämt oss ... så idag har Tuffa och jag varit iväg på röntgen.

Hon var så duktig så hon röntgades utan lugnande ... hon är väldigt lättsam att ha och göra med så det varinga problem alls.

Jag fick se plåtarna och dom jämnfördes med sist då vi var klara med rehaben ... med tanke på hur illa hon går nu så var jag säker på att det skulle se för jävligt ut ... vilket det inte gjorde faktiskt... det var inteså illa och så mycket nya pålagringar ... jag trodde ju att det gick med blixtens hastighet då dom väl kommit ... men så var  det alltså inte.

Tuffa till vänster & Kliff till höger

Det som vetten däremot kunde se var att på ett ställe såg det lite märkligt ut ... han visste dock inte va det berodde på ... antingen var det lösa benbitar igen .. vilket jag verkligen hoppas på  !!!!!!!!!! eller så var där ett område där det inte fanns brosk kvar eller ännu värre inget ben kvar ... men som sagt ... man kan inget veta förrän man gått in och gjort en artroskopi ... som kommer att göras i mitten på nästa månad.

Det som känns sjukt bra är att vi inte behöver åka hela vägen ner till Strömsholm denna gång... sedan i somras så görs även denna operation här på vårat djursjukhus ... hur skönt som helst.

Det är vi inte vana vid i denna del av landet ska ni veta... vi blir ju alltid remitterade ner till Strömsholm då det är något utöver det vanliga.

Men som sagt ... nu är det till att hålla tummar och tår och allt vad ni nu kan tänkas hålla för våran Smula ... lösa benbitar måste det vara annars är det inge vidare prognos.

Så här och nu bestämmer jag att det är så !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!  CAPICHE !!!!!!!!!!!!!!!!