Våran älskade Tuffa !!!!!!!!!  

Usch ... imorgon är dagen jag har fruktat nu i över en månad ... Tuffa ska in för en ny operation ... och vi vet inte idagsläget om vi får tillbaka henne.....

Men hur ska vi kunna klara oss utan vårat egna yrväder !!!!!!!!!!

Självklart så hoppas vi och tror att vi kommer få hämta hem henne imorgon eftermiddag .... men som det är nu så vet vi faktiskt inte.

Det beror helt och hållet på vad dom hittar inne i armbågsleden imorgon då dom ska operera henne igen. Det är sagt att om det inte finns brosk kvar eller ännu värre ben kvar i leden så väcker dom inte upp henne.

Men som sagt ... vi klarar oss inte utan henne så det enda alternativet är ju så klart att det blir en lyckad operation ... och att samtalet dom kommer göra under dagen till mig är enbart positivt ... och börja på något bra för Tuffa´s del.

Om nu allt går som planerat och vi fortfarande har Tuffa kvar imrogon så kommer det ju så klart bli en jobbig tid .... det är inte det enklaste och lättaste att rehabilitera en hund som gjort en armbågsoperation ... men jag ska välkommna denna rehabilitering ska ni veta ... bara vi får behålla våran Fröjd.

Idag hade jag kort dag på jobbet, så jag skyndade mig hem .. Johan hade packat ryggan så vi tog med oss fikat och Tuffa och Kliff ut i skogen ...  egentligen är Tuffa är dålig i benen för att få springa lös i skogen ... men är det så att det är hennes sista dag så är det så klart att hon ska göra det hon älskar allra mest .... springa som en galning bland stock och sten ... ni skulle se henne ...

Medans vi fikade så fick dom leta godis...

Nä usch ... tror inte jag kommer sova många minuter inatt ... lär väl ligga och tänka på våra smula hela natten ...

men håll en tumme för Tuffa imorgon om ni har en över ... hon behöver all hjälp hon kan få.

Tuffa & Kliff på berget idag.

Ja, då lever vi flockliv i helgen då .... Lukas är här hos oss .. han kom igår fredag och åker imorgon söndag ... matten och hussen dom är på baluns i Norrköping minsann ...

Doremis Lucky Luke Kid

Lukas.

Ett fyrfaldigt leve för Lena Rydgren !!!! hon leve Hipp Hipp Hurra hura hura hura !!!!!!!!!

Imorse då vi var ute på första morgonkissen så slog det mig att det kanske inte alls är så rackarns dumt ändå med tre hundar .... jag bävar för den dagen då något händer den ena av våra.

Kommer aldrig glömma Tuffa´s reaktion då vi tog bort Fight .... jösses, hon höll på att sörja ihjäl sig. Tyvärr så ser jag på Kliff att han är väldigt beroende av Tuffa .... han låter alltid Tuffa gå först, då spelar det ingen roll om det är ut genom dörren, ut ur bilen ... eller om det är före på en stig, han låter alltid hon gå först .... Vi är ju medvetna om detta så då Tuffa ska ut och rastas ... ( det är välidgt försiktigt med Tuffa just nu ) så låter vi honom helt enklet stanna kvar inne .... då sitter han och lipar i hallen första minuten så man får gå och säga åt honom ... likadant är det då Tuffa får sina tokryck ute i skogen ... då hon drar iväg på sina raider så står Kliff kvar vid våran sida och gnyr .... klar besvärad över att hon är borta ... så med tanke på vad vi har framför oss nu i december så känns det lite olustigt, vill inte ens tänka tanken på att dom kanske inte väcker upp henne igen ... det var då det slog mig att det kanske inte är så tokigt med tre hundar iallafall.

På förmiddagen så tog vi iallafall med oss grabbarna ut på en rejäl sväng ... Tuffa fick stanna kvar hemma (tyvärr)

men jag viskade i örat på henne att snart ska hon också få följa med igen    och under tiden vi var ute så är jag helt säker på att det såg ut så här i våran soffa.

Ja, inte går det någon nöd på henne inte. Men nog gör det ont i hjärtat av att lämna henne kvar .... men som sagt nu ska hon bli bra i benen igen så hon också kan följa med !!!!!!!!!!

Men först ett gruppfoto innan vi gav oss av ... vilket inte alls är det lättaste ... men på första försöket blev det så här och då gav jag mig .... varför försöka jaga efter det perfekta kortet ... då detta blev helt ok

Ut i vegetationen med Kliff och Lukas.

Doremis Lucky Luke Kid

Lukas

Doremis Kliff Ford

Kliff

Vi gör nog om samma sväng imorgon ... men då tar vi med fika också ... grämde mig hyfsat idag då vi spatserade runt där att vi inte hade med oss något kaffe ..... det misstaget gör vi inte om igen.  

Så här såg båda två ut på tassarna då vi kom hem

Både två och fyrbenta blev ganska möra i benen tror jag ... ryggläge ska snart intas i soffan ... det kan man göra efter en sån sväng.

Nu tror jag att matten som är på baluns nere i Norrköping kan roa sig utan att bekymera sig över sitt hjärtebarn .. han har det så bra på kollo ... fast nu är ju inte matten av det oroliga slager iofs    men det kan ju vara trevligt att få bli påmind om hur vacker han är   så dagens blogg och bilder var mest för den goda sakens skull ...

Ha en riktigt trevlig helg nu alla

Känns lite vemodigt att skriva detta ... men det är ju liksom inga hemligheter att Tuffa är opererad i armbågarna för OCD ... detta gjordes då hon var nio månader ...

Tiden efter operationen kommer jag ihåg som apjobbig !!!!!!!!!!  det som var mest jobbigt var att hålla en unghund stilla på det viset som det krävdes ...

Där och då efter 6 månaders rehabilitering lovade jag mig själv att aldrig göra om denna operation.

 Men så  står vi här nu igen ½!!!!! 

Betillys Charmiga Tuffa

Men hur sjutton skulle jag kunna låta bli ???? Det är väl självklart att jag gör precis ALLT som står i MIN makt för att kunna hjälpa våran Fröken Fröjd.

Att man tar på sig ett ansvar då man köper hund ... det är en självklarhet för många ... jag skulle vilja skriva alla, men tyvärr så tror jag inte riktigt att våran värld är så perfekt.

I detta ansvar ligger det tyvärr ibland en hel del jobbiga beslut ... vi kanske står inför ett sådant nu ... jag vet inte riktigt ännu... det får vi veta i mitten på december.

Tuffa

I somras såg vi en försämring hos Tuffa ... jag pratade med uppfödaren och fick tipset om att testa något som heter caprofen-injektioner ... inga konstigheter egentligen och många äldre hundar med artros framförallt blir hjälpta av detta ... det är en kur på en spruta i veckan under fyra veckor ... vi hade ju inget att förlora så vi körde detta på Tuffa och såg en klar förbättring efter fjärde sprutan ... återigen så kunde hon hänga med oss då vi var ute på lite längre promenader och hon var pigg och glad.

Dessa injektionerna är inget som på något sätt bryter ned hunden utan man kan anvädna denna metod under en längre tid om så skulle behövas ... dessa injektioner räcker olika länge beroende på individen ... vi hade väl hoppats på en längre tid än tre måndader iallafall som det nu gjorde för Tuffas del ... vanligen brukar man räkna med 6 månader .... så för en månad sedan började vi om med injektionerna .. och var klar för en vecka sedan ... Tuffa har nu varit rejält halt ett tag... men vi har ju så klart hoppats att det skulle bli som sist att vi skulle se en klar förbättring efter fjärde sprutan.

Men det har liksom inte blitt någon förbättring ... i helgen fick vi ta en ordentlig funderare jag och Johan ... hur gör vi ??????  ska vi göra om operationen ??? För gör vi inte det så finns bara en sak att göra ... för som det är nu kan hon absolut inte ha det.

Så vi bestämde att vi gör om allt igen .... jag skulle aldrig någonsin kunna leva med att vi tagit bort henne utan att ha gjort precis allt i våran makt för att hjälpa Tuffa ... jag lägger inga värderingar i hur andra skulle ha gjort eller har gjort för den delen heller ... vårat beslut är vårat ... alla gör som dom vill ... men vi gör så här nu, och det känns skönt att äntligen ha bestämt oss ... så idag har Tuffa och jag varit iväg på röntgen.

Hon var så duktig så hon röntgades utan lugnande ... hon är väldigt lättsam att ha och göra med så det varinga problem alls.

Jag fick se plåtarna och dom jämnfördes med sist då vi var klara med rehaben ... med tanke på hur illa hon går nu så var jag säker på att det skulle se för jävligt ut ... vilket det inte gjorde faktiskt... det var inteså illa och så mycket nya pålagringar ... jag trodde ju att det gick med blixtens hastighet då dom väl kommit ... men så var  det alltså inte.

Tuffa till vänster & Kliff till höger

Det som vetten däremot kunde se var att på ett ställe såg det lite märkligt ut ... han visste dock inte va det berodde på ... antingen var det lösa benbitar igen .. vilket jag verkligen hoppas på  !!!!!!!!!! eller så var där ett område där det inte fanns brosk kvar eller ännu värre inget ben kvar ... men som sagt ... man kan inget veta förrän man gått in och gjort en artroskopi ... som kommer att göras i mitten på nästa månad.

Det som känns sjukt bra är att vi inte behöver åka hela vägen ner till Strömsholm denna gång... sedan i somras så görs även denna operation här på vårat djursjukhus ... hur skönt som helst.

Det är vi inte vana vid i denna del av landet ska ni veta... vi blir ju alltid remitterade ner till Strömsholm då det är något utöver det vanliga.

Men som sagt ... nu är det till att hålla tummar och tår och allt vad ni nu kan tänkas hålla för våran Smula ... lösa benbitar måste det vara annars är det inge vidare prognos.

Så här och nu bestämmer jag att det är så !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!  CAPICHE !!!!!!!!!!!!!!!!

Iofs är detta "gamla" nyheter nu .... men detta måste ju bara läggas ut !!!!!!!!!  .... för vem hade trott detta för några månader sedan då vi började med spårningen ????  Ja, hade ni frågat mig så hade jag då verkligen inte gissat att jag skulle sitta här med ett fånigt flin över hela ansiktet och tycka att jag inte bara har världens vackraste, bästa, smartaste, duktigaste spårkillen som går att uppbringa på denna planet   -

Jag är så stolt över honom så det kan ni aldrig tro.

Vi har alltså  traglat och tränat på detta nu hela hösten ... Emma Hansson har varit en riktig klippa ... hon har lagt spår åt oss som vi sedan har gått ett dygn senare.... hon har fixat med domare då det var dags för det, hon har verkligen varit framme och hjälpt oss på bästa sätt ... så Emma ska ha ett alldeles stort tack för detta ... jag/vi hade inte klarat detta utan hennes hjälp.

Så här har det sett ut .... vi ute i spårskogen och Emma strax bakom ... hon har funntis där srax bakom och gett goda råd då vi behövet det .... hon har peppat oss inför proven som gjorts så Emma om du läser detta så ska du veta att jag uppskattar din hjälp väldigt mycket.

Men om vi ska ta dagen D då !!!! ..... jag är normalt väldigt sällan nervös inför sådana saker ... jag tror inte jag besitter några tvälingsnerver !!!!! ... hm ... det var väl kanske inte riktigt så jag menade .... utan snarare att jag har nog inte förstånd till att bli nervös inför såna här saker.

Så gissa om jag blev förvånad då jag vaknade i tisdag och kände att ... Hm ... det är något som ligger och dallarar i luften ... men men ... en sak i taget, jag skulle hinna jobba några timmar först också.

Hade halv dag på jobbet så tanken var att så fort klockan blivit ett så skulle jag sätta mig i bilen och brumma hem för att hämta vovvarna. Jag hade beställt rastning av Tuffa & Kliff av Johan precis innan  så dom skulle vara nyrastade ... samtliga i vårat glada gäng hade redan begett sig till Ramvik tidigare än mig  ... för att påbörja sina prov ... vi slås ju mot mörkret denna årstid här uppe och det var 6 hundar som skulle hinna gå sina spår så därför var dom redan på G då jag gav mig iväg.

Doremis Luky Luke Kid

Lukas

Som klarade av sitt förstapris och numera kan titulera sig SV VCH

Även Aston Martin kan titulera sig SV VCH

Så förstå paniken då jag sätter mig i bilen och den startar inte !!!!!!!!!! GAH !!! .... detta är den enda dagen på hela året som det absolut inte får hända.

Rusar in på dagis igen och där är det en som erbjuder sig att dra igång mig !!!  ... men gud så snällt ... men ( hur fasen gör man det då )    nu ska ni få veta en liten hemlis.

Jag tankar inte ens bilen ... har jag gjort det typ 3 gånger på mer än 15 är så ljuger jag inte ... det finns en alldeles logisk förklaring på detta men det tänkte jag inte dra här och nu ... men dom som är närmast sörjande vet orsaken   så gissa om jag fick lite halvpanik då personen säger att jag drar igång dig. Det är ju bara att erkänna att jag är totalt oduglig på detta med bilar.

Så då vi äntligen hittat kroken under reservhjulet och skruvat fast det under bilen så var det bara att sätta igång, men först lite utförliga instruktioner om att man lägger i 2:an då vi kommit upp i lite fart och så släpper man på kopplingen så ska bilen hosta igång ... oh, tänk det gjorde den även denna gång.

Rosa och Gissvallens Chippen som gick anlagsprovet och klarade det.

Så var det Doremis Hubble UWA

Hubbe som klarade sitt förstapris.

Yngst i gänget är ju Bernerdalens Irish Coffe

Tutan som klarade sitt anlagsprov endast 9 ånader gammal !!!

Det var mycket bra gjort. 

Då vi äntligen kom fram så var det liksom bara att kasta sig ut i spårdjungeln ... solen höll på att gå ner och jag vill inte famla där ute i mörkret ... för om ni visste hur trassligt det kan vara att ta sig fram i all sly och skit så skulle ni förstå vad jag menar ... jag kan ju säga utan att överdriva att under denna höst så har jag/vi tagit oss fram på ställen som jag normalt skulle säga att nä, sorry men det går tyvärr inte att gå där !!! ... Men numera så vet jag att bättre ... man kan verkligen ta sig fram precis överallt.

Denna slänt var vad som mötte mig och Kliff ... Öh !!!  ska vi verkligen upp där !! japp, det ska vi så klart.

Om jag nu trodde detta var brant så lugn bara lugn ... och bilden talar inte riktigt rättvisa ska jag meddela. Det var ordentligt brant redan där.

Spårstarten var minst sagt i tät vegetiation.

Så var vi igång ... kommenderade sök och så lommade han iväg.

Hinner bara innanför dessa täta granar då det går uppför Å det grövsta !!!!!!! Oh .. my goooood ...

Ser ni Kliff och mig där uppe på bilden vid pilen.

Denna bergsklättring var något utöver det vanliga skulle jag vilja säga, men å andra sidan så är detta ett tänkbart scenario ... inte sjutton anpassar sig det eventuella skadade viltet sig och enbart går på upptrampade stigar inte ... nä, ut i buschen och det är något vi har fått erfara kan jag tala om för er ... jag har rensat min BH: varje gång vi har varit ute och gjort prov ... fullt med barr och annan skit innanför kläderna har jag haft ... så tro inte att det har varit en walk in the park !!!!

Men då vi hade klättrat uppför så bar det så klart nedför .......

Hej och hå ... här gäller det att hålla sig i linan

Skrattade lite rått åt denna bild.

Låt mig få presentera fötterna från Helvete !!!!!!

Äntligen ska jag iväg på röntgen ... remiss är skickad ... men det är ju en helt annan femma det ... tänker inte besudla Kliffens prestatonern med mina fruktansvärda fötter ... tyckte bilden var passande bara.

Men efter denna så var det ganska njutbar terräng som vi gick på ...

Innan vi kom ut på detta öppna fält så var vi då kvar i skogen ... bäst som vi gick där så inser jag att .... här var det INTE länge sedan det gick ett viltdjur ... det fanns bajs lite här och där och den var då så färsk så det rykte fortfarande om den !!!!  det fanns även tydliga älgspår efter "fötterna" hujeda mig ... tur jag inte var där ute ensam   ... men Flippen han trummade på han ... jag fick peppa honom lite extra där så han behöll fokuset på det han skulle göra ... han hade ju lika gärna kunna börja gå på det färskare spåret ... men med lite pepp så fortsatte han och då vi kom fram till ängen som ni ser på bilderna så njöt jag bara ... behaglig terräng och kall och klar luft ... detta är så jävla nice !!!!!!! .... alla de som inte har hund där ute i vårat avlånga land ... dom fattar inte va mycket dom missar ... eller hur ... visst håller ni med mig alla ni med hund   

Här på ängen visade Kliff tydligt hur han markerade blodet ... det var vid flera tillfällen han grymtade lite extra och då jag tittade ner så kunde jag se blodspåret han följde.

Här är han då framme vid klöven ... han är ju inte ett så stort fan av att bära denna

(enligt matten ) äkliga tingest ... jag tror han känner min avsmak faktiskt ... för ben och andra äkliga knotor har han då inte som helst problem med ... ett flertal gånger då vi varit ute i skogen då han var mindre så har han kommit släpandes på det ena benet efter det andra .. så att han inte gillar de här tror jag beror på mig faktiskt ... men som tur är så spelar det ingen roll ... hans uppgift är att ta sig fram till det skadade bytet och det gör han på bästa sätt.

Jag börjar med denna och avslutar med denna bild ....

Det allmäna omdömet av domaren var.

Klarar spårningsuppgiften trots att spåret går genom ett färskt älgnäste

med rykande lort. Bra gjort ...

Ja, nu ska vi så klart inte sluta med detta ... nä ... detta är ju bara början, vi är ett glatt gäng som alla njuter av detta både två och fyrbent ... men först ska vi fira av alla nybakade champinjoner på lördag ... då är det champinjonmiddag hos AC med vårat glada gäng ... det ser jag fram emot.

Jösses ... oktober .. ja, gott folk .. snart är det dags att tända första adventsljuset .... men helt ärligt talat så har jag absolut inge problem med det !!!   tvärtom ... jag tycker vintern är en ganska härlig tid ... om vi bortser från de gångerna då det spö snöar på tvären !!!!   det gillar jag INTE !!!!   men jag ser fram emot helgerna med längdskidåkning från soffhörnet ... och så en god frukost till det så klart, en favorit här hemma brukar vara nygräddade scones   . Det låter väl inte alldeles tokigt.

Att jag sedan har en varm kille här hemma som blir ganska påverkad av alltför varma heta sommardagar ... ja, det kanske gör sitt till också att jag hellre föredrar friska klara dagar.

Doremis Kliff Ford.

1 år 9 månader.

Han har nog badat mest varje dag denna sommar tror jag ... eller det är väl kanske synd att säga att han badar .... han är ju som en gammelgädda som lurar i vasen ... lägger sig helt sonika ner och bara ligger och blir sval om magen.

Vi har startat varje promenad med att han får lägga sig i blöt och så har vi också avslutat promenaderna ... det är då en väldans tur att jag har en otroligt snäll svärmor som förbarmade sig över sitt " håriga " barnbarn och köpte honom en fön nu i sommar ... man är ju lite rädd för våtexem och så mycket som han blaskat ner sig så hade han förmodligen haft både ett och två om vi inte haft fönen att torka honom med.

Betillys Charmiga Tuffa

Detta har väl inte undgått någon ... att vi har börjat viltspåra.

Men stackars Tuffa hon har ju knappt fått nosa på klöven då hon i princip har satt i sig den hel och hållen ... ( glupsk är förnamnet på Fröjden) men som av en händelse så är det en pappa på dagis som jagar ... och han hade REJÄLA doningar kan jag lova ... klövar stora TEFAT ... de skulle kunna få vem som helst att svmma av åsynen av dom  ... jag lovar ... att jag inte svimmade då jag fick syn på dom är rena miraklet.

Och som om det inte vore nog med roligheter så börjar det verkligen dra ihop sig till tvådagars utställning nu i helgen ... allt vore förbaskt skojigt och spännande om det inte vore för mina förb ***ade ben ... dessa ben håller på att driva mig till vansinne.

Det är MYCKET tveksamt om jag överhuvudtaget kan springa med Kliff själv ... och så i två dagar ... nu tycker ni kanske att nog kan man stå ut ... det är ju inte en kilometer vi ska springa ... NÄ .. det är det inte .. men en meter är nog just nu. Det är dagsformen som får avgöra nu hur det blir.

Nog gnällt om det ... hur som haver så är det klart jag ser fram emot utställningen ... jag hoppas och tror att vi lyckats få till det på ett bra sätt då det gäller rasspecialen.

Ses och hörs då gott folk.

Egentligen hade jag tänkt skrota den här bloggen ... jag är ju så kass på att uppdatera och ska man ha blogg så bör det ju inte gå ett halvår mellan uppdateringarna ...nä, skämt och sido det gör det väl kanske inte riktigt ... men inte är det långt ifrån ... fast så kom jag och tänka på den lilla detaljen att man faktiskt lätt kan gå tillbaka om läsa något gammalt inlägg om man behöver friska upp minnet ... så jag fortsätter väl på den redan inslagna banan att uppdatera då det hänt något ... någon varje dags-bloggerska kommer jag då inte bli   .

Så nu måste jag ta och backa bandet och tänka efter vad som hänt sedan sist ...

Hm .. det har ju faktiskt varit en utställning i Gimo ...

AC hade ju fixat boende åt oss hos en gammal bernerägare i Gävle ... så vi kom ner redan på fredagen .... vilket innebar en nätt liten resa på lördagsmorgonen på ca 30 minuter ... hur kungligt som helst ... vi brukar ju kliva upp mitt i natta vi   då det är utställning på G ... och som om det inte vore nog med övernattning så bjöds det på värsta hotellfrullen .... Lyxigt värre !!!  har tyvärr lite svårt att äta i arla morgonstund men det var verkligen snällt.

Utställningen i sig är väl inget att orda om så här långt i efterhand ... förrutom att Kliff fick exellent och placerade sig som etta i unghundsklassen !!!

( inte så svårt då han var ensam unghund   )  och så har jag tappat bort min första kritiklapp ... normala fall håller man ju blåhårt om den lappen ... men denna är som uppslukad av världen faktiskt ... men han fick som sagt ett exellent och ungefärlig kritik som han brukar få .. (tror jag) ..

Kliff exellent iunghundsklassen i Gimo.

Dock var det oklart långt in i det sista om jag överhuvudtaget skulle kunna springa med honom själv .... för fy som satan ... på ren svenska vad jag har ont i ett ben !!!  eller höft eller fot eller hälsena ... helt ärligt så vet jag inte vart det onda kommer ifrån ... det är liksom ont över allt ...  och inte så lite heller kan jag  säga.

Var iväg till läkaren för några veckor sedan, och hon( läkaren alltså ) stod som en fågelholk och inte visste varken bu eller bä ... dock tappades jag på blod men de proverna har inte visat något ... som läget är nu så proppar jag i mig tabletter för att överhuvudtaget kunna gå framåt .... jag kunde dock springa själv i Gimo ... men eftersom AC filmade då jag var inne i ringen så är det väldigt uppenbart för mig som vet hur ont jag har hur jävligt det ser ut då jag springer ... inte bra alls ... och med  tanke på att vi har en tvådagars i antågande om några veckor !!! ... hur fasen ska jag kunna springa två dagar på raken ??? nja ... får kanske be om hjälp ... vi får väl se ... Det där ordspråket som lyder ... den friske har en miljon önskningar medans den sjuke bara har en ..... den stämmer så bra just nu känner jag ... jag vill INTE ha ont längre ... jag vill kunna röra mig som vanligt !!!!!   det börjar sätta sig på psyket snart känner jag ....

Nåja ... det går ju inte att hänga läpp hela tiden ... så då jag inte har hängt läpp och suttit på röven i soffan  för att jag knappt kunnat  gå så har vi ju börjat viltspåra här i våra regioner ... gud så roligt vi har ... och vad duktiga hundar vi har framför allt ... vi började lite smått på ganska enkla spår med kort ligg-tid och därefter har vi ökat på allt.

Så i tisdags var det då dags ... ANLAGSPROVET !!!!!!!!!   hujeda mej ... vilket läskigt ord !.

Först ut var Tutan som egenltigen är för liten ännu ... men hon klarade av att gå ett öppenspår hon ... så då hon har åldern inne så kommer hon fixa provet galant hon också ... ingen tvekan om saken.

Bernerdalens Irish Coffe.

Tutan & matte Ulrika.

  Efter Tutans tur var det Lukas och matte AC

¨Doremis Lucky Luke Kid

  Lukas han är som en liten maskin han ... trummar liksom på tills han kommer fram till slutet ... även om det innbär att han måste plöja genom det ena surdiket efter det andra ... har hört ryktas om att det finns dom som inte tycker att Viltspårs-championatet är något av värde att ha .. då några tycks tro att det "bara " är att gå ut i skogen och hämta ett !!!!!!   De kunde inte ha mer fel !!!!   vill jag då säga.... för som vi traskar över stock och sten .. genom surdiken och uppför sluttningar och nedför sluttningar ... i tid och otid !!!! nog krävs det en del innan man kan titulera sig viltspårs-champinjon vill jag å ... detta kan man inte "bara" gå ut i skogen för att hämta hem .... nä, det ligger en hel del arbete bakom detta ...

Efter Lukas var det då Kliff´s tur ... då vi satt i bilen på väg upp till Ramvik där provet skulle göras så erkände jag för AC att jag var lite rädd för att faktiskt förstöra Kliff´s chanser ... jag har en MYCKET dum liten egenhet att inte lita på min hund .... och jag lovar ... det finns ingen anledning till det.

Det var precis likadant med Fight då jag spårade med honom ...

Kliff är väldigt tydlig och vet vart han ska ... men så är jag där då i andra änden på linan och försöker få honom med mig åt dte håll jag tror vi ska åt .... Det kunde inte vara mer fel ... skämes på mig !!!!!!! Kliff har alltid haft rätt, och jag fel.

Detta var något som domaren nämde i sitt omdöme faktiskt.

Kommentaren var ... Mycket gott arbete... Matte bör lita mer på sin hund som är väldigt tydlig i sitt agerande.

Ja, jag har nu lovat Kliff att aldrig tvivla på honom mer.

Doremis Kliff Ford.

Det hann bli riktigt mörkt innan vi blev klar jag och Kliff .. så då Bernerdalens E de Bruce skulle gå så var det för mörkt för att fota ... han knep ett till första pris ... och for runt som en gasell i snårskogen så vi asfaltsblommor hamnade på efterkälken.

Då vi var klara med spårandet så blev det genomgång med gott fika så klart hemma hos domaren , som för övrigt var en väldigt sympatisk farbror ... nu ska ett datum bestämmas för Tuffa´s del också ... jag hade tänkt gå med henne också så klart. Hon är ju totlat galen i detta ... hon har verkligen förstått vad som finns i slutet på spåret ... en mumsig klöv !!!!!!   jösses, hon blir helt galen.

Så jag har goda förhoppningar om att även hon ska klara detta. Tänkte försöka göra några spår i helgen för att friska upp minnet på båda två.

Denna vecka har Tuffa och Kliff även fått vara hos AC och compani då Johan och jag har jobbat lite för långa dagar ... för att jag ska vilja lämna dom hemma själv.

Det har tydligen gått riktigt bra ... jag måste ju säga att AC är en tapper kvinna som beger sig ut i värsta bostadsområdet med fyra hundar !!!!!!!!  det kan jag nog också tänka mig att göra men då helst i skogsterräng där man inte riskerar möta både det ena och det andra precis runt hörnet !!!  

Ett fyrspann berner sennen och en modig dagmatte med kamera i högsta hugg.

Ja, men det blev ju några rader iallafall ... håll nu tummarna för att mitt onda ben blir bra SNABBT !!!!   jag orkar inte med det någe mer nu ... osh så klart en tummer för Tuffa också då ni ändå igång.

Ha en trevlig helg !!!!!!!!!   

Ja, det gör vi ... vi spårar på som aldrig förr .... detta är ju tokroligt.

Nu har vi det lite lyxigt då Emma Hansson går spåren åt oss så det enda vi behöver göra är att dyka upp och gå med vovven. .... Ja och så fika, så klart då alla gått sina spår   .

Igår, lördag hade hon försvårat det hela lite .... mindre blod i spåret, ett bloduppehåll och fler vinklar .... det hade dessutom legat i ca 16-17 timmar .... så vovvarna fick jobba lite extra igår.

Vilket syntes också att det var lite svårare ... men samtliga hittade sina klövar ... vilket jag tycker är helt otroligt med tanke på terräng och hur länge det legat !!!

Igår var det en ny "liten" deltagare i form av Sheltien Lita ... Maria D dök med sin vovva ... trevligt trevligt .... för er som är sugen att hänga på så är det bara att säga till.

Lita & Maria.

Sedan var det Tutan .. som inte alls har något problem med vare sig spåret eller klöven !!!!  ta hit säger hon, det var jag som hittade den   .

Tutan ... matte Ulrika och så spårläggare Emma.

Det kan tänkas att det blir lite fel nu i ordningen vilken hund som gick sedan ... men jag tror det var Aston ,.... som för övrigt var ordentliget uppskruvad    han har ju fått kläm på detta med spår och tycker ju att det är ganska trevligt .... nu såg han ju vad som väntade så medans de första hundarna gick sina spår så under tiden han väntade i bilen så vevade han igång sig själv, så där som bara en Aston Martin kan göra .... hihi ... han vill ju bara allt lite mer än andra så det blir lite tokigt ibland .... men gud så jag gillar den killen .

 Aston med matte.

Tror det var Tuffans tur sedan ... och hon blir ju helt galen hon !!!!!!!   vi försöker ju envist banta våra lilla  " Fröjd " nu går det ju inte så bra måste jag säga .... hon håller krampaktigt fast vid sina extra kilon ... trots att jag och Johan är väldigt hård .... sedan början på juni ... har hon gått på diet ... först köpte vi ett apdyrt foder hos vetrinären där de lovade att hon skulle gå ner ... nähä .. efter två säckar köpte vi ett annat dietfoder ... där de också lovade viktnedgång !!!!!!!! ... hon har tappat två kilo sedan juni !!!!!!!! ..... så det går liksom inte alls så bra.

Nu tänker nog gemnene man där ute att hon får sig något gott då och då !!!!! .... nä, för det får hon faktiskt inte. Vi har verkligen varit benhårda och gått in för detta med hull och hår. Hon behöver verkligen minska i vikt då hennes skrotben skulle må så mycket bättre av det, och med den motiveringen så är det ganska lätt att låta bli att stoppa i henne godsaker, men hon går alltså inte ner i vikt.

Nåja ... det blev en lång utläggning detta om varför Tuffa är så tokig då hon vädrar spår .... Ni skulle se henne !!!!!!!!!!  Jösses ..... hon blir som förbytt då hon ska spåra ... hon känner så klart att det finns något att sätta tänderna i där på slutet ... så hon spårar som en galning tills hon kommer till slutet där vi får vara snabba som vesslor och komma före henne så hon inte hinner sätta i sig hela klöven ......  för det skulle hon göra utan tvekan hon hon fick.

Tuffa spårar.

Efter henne var det Hubbe´s tur .... han gillar också detta med spår. Han har inte heller något problem med att bära med sig klöven, fick han så skulle han ta den med sig in i bilen igen ... men där sätter matte Rosa stopp.

Hubbe och Rosa.

Kliffs tur

Vad ska sägas om han då ??  han tycker också det är trevligt med spår ... men då vi kommer fram till spårslutet så är han inte så där imponerad av det som ligger där ... han slänger lite blickar på klöven då vi går tillbaka till bilen ... men han är inte intresserad av att bära den ... och det måste man ju inte heller så det gör jag. Och nu är det ju som så att man måste inte bära klöven tillbaka heller så det duger gott att han spårar sig fram och så tar jag klöven sedan.

Kliff spårar.

Lukas tur ... och han är så metodisk ... han hetsar inte upp sig i vanlig ordning ... nä, han går bit för bit och succesivt tar han sig fram till sin klöv, han har inte några problem med att bära ... helst skulle han nog vilja lägga sig någonstans och mummsa på den.

Lukas.

Jag tror det var alla hundar igår !!! och då alla hundar har gått sina spår så blir det äntligen fika !!!! .....

Fikatime !!!!

Gud så gott det smakar med fika ute i naturen .... Maria D hade bakat Silviakaka och hade med sig och bjöd på ...  och som vanligt så har det en tendens till att bli lite fnissigt och flamsigt    vid våra sammankomster !!!  fattar inte hur det kommer sig ???   men tokroligt har vi och det är väl det som räknas.

I skrivande stund så ligger det ett spår och väntar på mig och Kliff .... AC hade förbarmat sig och blandat iordning en flaska blod åt mig ... och den måste ju så klart utnyttjas ... så medans jag sitter och hamrar på tangetnbordet är hon iväg på lite kalas ... sen så ska grabbarna grus få gå varsitt spår.

Tanken med vårat spårande är ju att samtliga ska kunna titulera sig viltspårchampionjon innan det är klart !!!  .... vi har en spännande höst framför oss tror jag.

Ha nu en fortsatt trevlig söndag !!!!!!!

Borde egentligen börja rensa jordgubbarna nu, eftersom maken snart ramlar in efter dagens arbetspass ...  Men eftersom vi har haft en sådan härlig dag idag med vårat glada sennengäng... så måste det bara plitas ner några rader innan bubbarna får sig en omgång med kniven.

Mor & dotter Hansson.

Alltså Ulrika & Emma

Som verkligen fixade och dondade för oss andra som är nybörjare  ... iofs så har jag testat blodspår med Fight i hans ungdoms dagar ... men då fick jag gå spåret själv med klöv hängandes bakom mig och en flaska blod som man skulle droppa i spåret också ... hua ... jag kommer ihåg att jag tyckte det var väldans äkligt !!!!!!!! ..... har för mig att det blev blod överallt. Urk !!!!  och dubbel urk !!!!!

Idag tog mor och dotter Hansson hand om allt ... hur lyxigt som helst.

Ett stort tack till er båda som lotsade oss igenom detta och som dessutom visade oss asfaltbarn hur en trattkantarell ser ut och ännu bättre visade oss vart dom växte .... hur mycket som helst hade man kunnat få med sig hem ... jag har precis rensat klart en hel långpanna full med trattisar   .

Först ut att testa på spåret var allas våran "busbulle" Aston.

Han var så duktig så !!! ....

Efter honom så var det Hubbe´s tur.

     Ja, ni ser ju vad Hubbe tyckte om detta .... han tryckte på stora

GILLA-knappen ...

Därefter var det Rocky´s tur.

Rocky han var cool och hittade utan problem sin klöv ...

Så var det då Kliffen´s tur.

Haha ... Kliff han hade nog sitt MH färskt i minnet från förra helgen .... för då han kom in i skogskanten så stannade han liksom till var väl inte så där supersugen på att lukta på spårstarten och dra iväg ... men matte och Emma fick honom till slut att nosa i backen och så drog han iväg ... jag är nöjd med honom, hen gick hyfsat bra efter Emma´s spår som hon lagt ... han tappade på något ställe men hittade själv tillbaka och kom till slut fram till klöven ... den var väl så där intressant ... men om matten visar att hon ogillar den skarpt så är det så klart att vovven också gör det .... skärpning från matten´s sida ... jag LOVAR ....

Sen spårades det med lite mer fart om vi säger så    Bruce var det som stod på tur .... och han är ju värsta profset på detta ... viltspårschampinjon ... hej och hå va fort det gick i spåret ... vi som försökte hänga på där bakom hade ju inte en chans i denna ojämna terräng.

Busen.

  det gick så fort så  till och med Emma stöp i spåret   .

Busen ... mallig då han hittat det sin klöv.

Sedan var det Emma´s tur och hennes pinchrar ... och dom är ju rena rama vesslorna så det var inte ens lönt att försöka hänga på dom ... dom gick in på ena stället och sekunden senare så var dom framme vid slutet ... tror det kommer ta ett tag innan vi når upp till deras tempo    vilket förmodligen aldrig kommer hända   .

Lite rast däremellan och så var det Tutan´s tur ... jag skulle inte bli förvånad om hon också blev viltspårschampinjo ... hon gillade verkligen sin klöv då hon fann den på slutet ... hihi ... hon kilade fst den mellan tassarna då matte försöte ta bort den.

Tutan

Siste hund till rakning var så Lukas.

Lugn och metodiskt tog han sig fram i spåret ...    så där som bara en Lukas kan göra    det blev en heldag ute i skogen ... tröttare än tröttast har jag varit sedan kag kom hem och då ska vi inte ens tala om Kliff !!!!!!!!! ..... den killen har legat i koma preciiiiiiiiiiis hela tiden ... jösses så trött han varit.

Innan vi for hemöver så fick grabbarna sträcka på benen.

Alla fyra killarna tillsammans.

  Från vänster

Lukas, Hubbe, Aston och Kliff.

Hubbe tog chansen och gjorde ifrån sig där i diket ... genast så var de andra tre där och skulle kolla in vad han gjorde ... stackars Hubbe ... inge privatliv här inte.

Nu ska vi följa upp detta med blodspår ... en träff på tisdag verkar det bli ... nu ska här beställas egna kövar och blod ska inhandlas .. sen finns det inge att skylla på ...

Tack alla för en riktigt härlig dag idag .. och framför allt till Ulrika & Emma.