Ja, idag är han alltså 10 veckor vårat lilla charmtroll och han har nu varit hos oss i 2 veckor, men det känns som han varit här betydligt längre än så. Han har verkligen hittat sin plats i våran familj och tar för sig så som en nyfiken och levnadsglad 10-veckors valp ska göra   Att vi är aningens trötta det hör liksom till, snart nog är han en stor kille så vi passar på att njuta av honom fullt ut medans han fortfarande är en lillkille med allt vad det innebär.

Calle 10 veckor.

Jag måste säga att jag tycker våra uppfödare gör ett väldigt bra jobb som vecka efter vecka lägger ut bilder på de små grynen som vi valpköpare så hett eftertraktar ... Vilket hästjobb de gör, jag har fullt sjå med att få till hyfsade bilder på en enda valp    man ser ju liksom bilden i huvudet på hur man vill att det ska se ut, vad man ( " läs jag" ) totalt glömt av är att det är en bångstyrig valp man har att göra med ... Ett litet busfrö som är av en helt annan åsikt än matten, vadå .. stå fint !!!  helst länge och inte röra en fena under tiden !!!!! Jo, jag tackar jag ... man får vara nöjd om man överhuvudtaget får till en bild som man törs publicera.

Nu har ju jag förmånen att ha en mästerfotograf som dessutom innehar ett större tålamod än matten som helst vill skita i allt.

Jag kan bara tänka mig hur det skulle vara om Johan och jag skulle försöka, oh my good    vi skulle bli fullt ut ovänner är jag helt säker på. Så att Fru U ( AnnCatrin Uppfeldt ) kommer som en oljad blixt är helt ovärderligt. Dessutom har hon lärt sig att ratta på knapparna på kameran och kör inte på auto-läget som jag gör, vilket gör en otroligt stor skillnad på ljuset i bilderna. Någon gång i framtiden ska jag försöka mig på det också, då jag känner att jag har ett uns av tålamod lagrat.

I våra ögon är han vacker som en dag Calle, och gosigare kille får man leta efter ... Den här killen har tagit oss med storm ska ni veta.

Hussen som nu är "pappaledig" om dagarna medans jag jobbar öser beröm över vårat lilla underverk då jag kommer hem på eftermiddagarna. -Han har varit sååååå duktig idag säger han, och så får man höra vad de har gjort.

Det blir en hel del polymasande i skogen om dagarna har jag förstått, det är bra det. Starka ben vill vi ha, som ska hålla ihop en stor kropp allt eftersom han växer.

Jag ska erkänna att Tuffa´s diagnos och det hon gick igenom under sin uppväxt har gjort att jag har blivit nojig då det gäller valpar som busar med andra valpar, spring,  hopp och studs hejvilt och okontrollerat, det är inget som jag är någon stor förespråkare av ... däremot tycker jag absolut att de ska röra på sig under uppväxten .. fritt och efter deras egen takt.

Jag har under Kliff´s uppväxt verkligen haft kontroll på hur han rört på sig. Jag är av naturen igen kontroll-människa alls ... Jag har inge problem med att anpassa mig och känner inte att jag måste ha kontroll över saker och ting ... Förrutom då det gäller hundarna, där vill jag verkligen ha kontroll över precis allt.

Då Johan har varit ute på långis med Kliff så vill jag gärna veta vart dom har gått, hur långt de har gått, hur han rört sig ... vilket underlag de gått på,  ja ni kanske fattar !!!  Behöver jag tala om att jag ibland kan få ett lite snorkigt svar tillbaka då jag drar igång med alla funderingar    med all rätt förstås ... Johan har varit jätteduktig med alla våra hundar, han är ute väldigt mycket i naturen och tycker det är trevligt att ha vovvarna med som sällskap, så alla mina frågor är verkligen obefogade ... jag vet det, MEN ... vill man ha kontroll så är det svårt.

Nu har jag verkligen fått släppa på min kontroll helt och fullt med Calle, i och med att det är Johan som är hemma med honom på dagarna, det har varit liiiiite svårt att acceptera, men det är väldigt nyttigt för en kontrollerande matte   

Här var det ett par som passerade på gatan, men visst är han duktig som sitter kvar.

Vi har även i veckan börjat att träna på att vara ute ensam, alltså ingen trygg storebror Kliff som man kan följa i hasorna hela tiden, för det gör han verkligen ... o jag förstår Calle så väl, Kliff är verkligen lugnet själv ... han gör inget förhastat utan lunkar på i samma lugna tempo så att Calle hänger med, hamnar han för långt fram så stannar han till och inväntar lillebror, han är verkligen så snäll och trygg Kliff så ibland förundras jag över hans klokhet. Jag kan ge er ett exempel på hans klokhet ... Calle låg inne i vardagsrummet och tuggade på vårat vardagsrumsbord ... ja på ena benet alltså ... Det är big nono, det vet Kliff ... Nu har han aldrig gjort något sånt, men han vet att det verkligen är fel ... Efter att jag har sagt åt Calle ett par gånger utan önskvärt resultat så går Kliff bort i leksakslådan och hämtar ett tuggben som han lägger framförnosen på Calle, som i sin tur slutar tugga på bordsbenet och tar tuggbenet i stället. Det var väl verkligen klokt gjort av Kliff   tycker jag . Han är verkligen en perfekt förebild för Calle, som jag tror kommer behöva en lugn trygg kille att se upp till  .

Idag har vi inte hunnit med ännu att kolla matchvikten, det ska göras så fort "liten" vaknar. Enligt grannarna här på gatan så har han växt ordentligt. Vi ser ju inte det som är upp i honom hela tiden, att han är lite högre kan jag se och definitivt tyngre då jag ibland bär honom ... men där går väl gränsen för vad jag märker .. men tydligen så har han växt till sig en hel del, och vad kan man annat förvänta sig då man äter som han gör, för jösses vilken aptit på mat han har. Han låter och gnyr och far fram och tillbaka i köket innan han äntligen får ett varsegod till sin mat, den slukar han i ett nafs och försöker sen förtvivlat att ta sig fram till Kliff´s skål, så där gäller det att vara med ... annars så skulle han med glädje sätta i sig även hans mat kan jag lova och så kan vi ju inte ha det.

Tror att världens förmodligen gosigaste rumpa ska få avsluta skivandet för den här gången.

Må så gott alla därute.

Bara för min egen skull så är nu vikten kollad ... Dagen till ära så ligger den på 11, 7 kilo.

Nu hade ju jag tänkt vara en sån där duktig valpköpare och leverera tjusiga veckobilder på Calle ... men, min laptop var av en helt annan åsikt eftersom den valde att stänga ner tidigare i veckan ... Nu är den inlämnd för lagning och tydligen kunde det ta ett tag ... Tydligen så tyckte Johan synd om sin lilla Fru ... för han åkte iväg och köpte en "Padda" åt mig .. med ett fint litet tangetbord ... men det går ju inte att föra över bilder på paddan från kamerna så ni får snällt vänta på veckobilderna på Calle. Men vägt har vi gjort och dagens matchvikt ligger på 10,6 kilo.

Fru U och make Björn var här tidigare i veckan och hälsade på Calle ... alla som har henne på FB vet ju att hon är en mästerfotograf, denna bild tog hon på Calle jag tycker den är så fiiiiin så den kommer det förmodligen bli en förstoring på.

Bernderdalens Lord Calvert

Calle

Nu har det gått precis en vecka sedan vi hämtade våran lilla juvel hos Bernerdalens Kennel   

Jag tycker att vi har hunnit lära känna varandra ganska så bra vid det här laget.

Det är en väldigt trygg liten kille ... han räds inte något, tvärtom .. han är framåt och nyfiken på allt, precis det jag varit ute efter ... han har fart och fläkt under tassarna så liten han är.

Han är väldigt gosig, sitter man på golvet så kryper han hela tiden upp i famnen på en .. att det ibland inte finns plats tar han ingen notis om .. då gör han sig plats   han trycker sin lilla kropp emot en, att han sekunderna senare sätter sina vassa tänder i en gör väl att man alltid ser till att ha något i närheten som man då ger honom ... finns där inget så brukar jag faktiskt gå därifrån, jag vill att han ska veta att jag gosar gärna med honom ... men inte om han sätter tänderna i mig. Jag hoppas han inser att det lönar sig inte att bitas utan att han relativit snabbt kommer underfund med vad som lönar sig.

En sak han snappat upp är att det lönar sig att stå still en liten stund... utan att envist tugga på mattes hand då hon har godis framför nosen på honom. Han försökte i början att till vilket pris som helst komma åt godisen jag höll i ... men nu har Calle förstått att han ska stå still och vänta, tills han får den... han är sååå duktig så   

Något som vi också kommit underfund med är att han är VÄLDIGT morgonpigg ... och självklart vet jag att valpar vaknar ganska tidigt, men det är inte så att han har så där jättebråttom att göra sin morgontoalett då vi hastar ut vid halv 5- snåret utan han är helt enkelt av åsikten att nu tar vi tag i denna dag ... det är verkligen full rulle   nu har jag förstått från säkra " källor" att Ljudsals-valparna verkar vara ena morgonpigga krabater, vi ska försöka styra till den lilla detaljen allt eftersom Calle växer tänkte jag   Däremot är han väldigt kvällstrött, och är man liten så måste man ju få sova då man är trött, men som sagt allt eftersom så ska vi försöka ändra lite på just de vanorna.

Kliff har inte haft något problem med att det kommit en lillkille hem till oss, han har varit väldigt nyfiken på Calle precis så som jag misstänkte att han skulle vara.

Tuffa var ju av åsikten att Kliff var det äckligaste som fanns då han precis kom till oss ... Kliff har tyckt det varit jättemysigt, Calle får krypa nära och sova intill honom, han vill hela tiden vara där Calle är vilket gör nog honom ganska trött, han som är van att inget händer.

Han visar det också då vi är ute och prommar, då kan han till och med göra lekinviter    något han aldrig gör annars ... det glittrar i ögonen på honom så man blir alldeles varm i hjärtat.

Detta kommer bli bra, jag känner det på mig på alla sätt.

Han har även gott inflytande på Kliff då det gäller maten, nu är väl kanske inte Kliff den jobbigaste hunden då det gäller mat ... oftast äter han som han ska, men eftersom Calle fullkomligt älskar att äta så gör tydligen Kliff det nu också, vi gör som så att vi delar upp Kliffs mat på lika många mål som Calle äter och det går tydligen väldigt bra nu att även äta kl 6 på morgonen, något Kliff aldrig skulle gjort tidigare.

Duktig är han också med att visa då han är nödig, någon enstaka olycka har hänt ... men de är väldigt få, jag kan säga att jag fullkomligt älskar Calles fasta fina korvar   för er som inte vet det så hade Kliff Gardiaparasiter i magen då han var valp vilket gjorde att hans bajs var mer som chokladpudding ... man kan nästintill bli galen kan jag berätta då ens lilla valp är risig i kistan. Så jag plockar så gärna upp dessa fasta korvar med ett leende   .

Ja, det var lite om våran första vecka tillsammans ... jag ska verkligen försöka vara duktig att plita ner våran tid tillsammans då han är valp, man glömmer så lätt allt vad som händer och sker och det är ganska roligt att kunna gå tillbaka och läsa. Dessutom har jag ju lovar veckorbilder, så håll ut, de kommer.

Nu hade ju jag tänkt vara en sån där duktig valpköpare och leverera tjusiga veckobilder på Calle ... men, min laptop var av en helt annan åsikt eftersom den valde att stänga ner tidigare i veckan ... Nu är den inlämnd för lagning och tydligen kunde det ta ett tag ... Tydligen så tyckte Johan synd om sin lilla Fru ... för han åkte iväg och köpte en "Padda" åt mig .. med ett fint litet tangetbord ... men det går ju inte att föra över bilder på paddan från kamerna så ni får snällt vänta på veckobilderna på Calle. Men vägt har vi gjort och dagens matchvikt ligger på 10,6 kilo.

Fru U och make Björn var här tidigare i veckan och hälsade på Calle ... alla som har henne på FB vet ju att hon är en mästerfotograf, denna bild tog hon på Calle jag tycker den är så fiiiiin så den kommer det förmodligen bli en förstoring på.

Bernderdalens Lord Calvert

Calle

Nu har det gått precis en vecka sedan vi hämtade våran lilla juvel hos Bernerdalens Kennel   

Jag tycker att vi har hunnit lära känna varandra ganska så bra vid det här laget.

Det är en väldigt trygg liten kille ... han räds inte något, tvärtom .. han är framåt och nyfiken på allt, precis det jag varit ute efter ... han har fart och fläkt under tassarna så liten han är.

Han är väldigt gosig, sitter man på golvet så kryper han hela tiden upp i famnen på en .. att det ibland inte finns plats tar han ingen notis om .. då gör han sig plats   han trycker sin lilla kropp emot en, att han sekunderna senare sätter sina vassa tänder i en gör väl att man alltid ser till att ha något i närheten som man då ger honom ... finns där inget så brukar jag faktiskt gå därifrån, jag vill att han ska veta att jag gosar gärna med honom ... men inte om han sätter tänderna i mig. Jag hoppas han inser att det lönar sig inte att bitas utan att han relativit snabbt kommer underfund med vad som lönar sig.

En sak han snappat upp är att det lönar sig att stå still en liten stund... utan att envist tugga på mattes hand då hon har godis framför nosen på honom. Han försökte i början att till vilket pris som helst komma åt godisen jag höll i ... men nu har Calle förstått att han ska stå still och vänta, tills han får den... han är sååå duktig så   

Något som vi också kommit underfund med är att han är VÄLDIGT morgonpigg ... och självklart vet jag att valpar vaknar ganska tidigt, men det är inte så att han har så där jättebråttom att göra sin morgontoalett då vi hastar ut vid halv 5- snåret utan han är helt enkelt av åsikten att nu tar vi tag i denna dag ... det är verkligen full rulle   nu har jag förstått från säkra " källor" att Ljudsals-valparna verkar vara ena morgonpigga krabater, vi ska försöka styra till den lilla detaljen allt eftersom Calle växer tänkte jag   Däremot är han väldigt kvällstrött, och är man liten så måste man ju få sova då man är trött, men som sagt allt eftersom så ska vi försöka ändra lite på just de vanorna.

Kliff har inte haft något problem med att det kommit en lillkille hem till oss, han har varit väldigt nyfiken på Calle precis så som jag misstänkte att han skulle vara.

Tuffa var ju av åsikten att Kliff var det äckligaste som fanns då han precis kom till oss ... Kliff har tyckt det varit jättemysigt, Calle får krypa nära och sova intill honom, han vill hela tiden vara där Calle är vilket gör nog honom ganska trött, han som är van att inget händer.

Han visar det också då vi är ute och prommar, då kan han till och med göra lekinviter    något han aldrig gör annars ... det glittrar i ögonen på honom så man blir alldeles varm i hjärtat.

Detta kommer bli bra, jag känner det på mig på alla sätt.

Han har även gott inflytande på Kliff då det gäller maten, nu är väl kanske inte Kliff den jobbigaste hunden då det gäller mat ... oftast äter han som han ska, men eftersom Calle fullkomligt älskar att äta så gör tydligen Kliff det nu också, vi gör som så att vi delar upp Kliffs mat på lika många mål som Calle äter och det går tydligen väldigt bra nu att även äta kl 6 på morgonen, något Kliff aldrig skulle gjort tidigare.

Duktig är han också med att visa då han är nödig, någon enstaka olycka har hänt ... men de är väldigt få, jag kan säga att jag fullkomligt älskar Calles fasta fina korvar   för er som inte vet det så hade Kliff Gardiaparasiter i magen då han var valp vilket gjorde att hans bajs var mer som chokladpudding ... man kan nästintill bli galen kan jag berätta då ens lilla valp är risig i kistan. Så jag plockar så gärna upp dessa fasta korvar med ett leende   .

Ja, det var lite om våran första vecka tillsammans ... jag ska verkligen försöka vara duktig att plita ner våran tid tillsammans då han är valp, man glömmer så lätt allt vad som händer och sker och det är ganska roligt att kunna gå tillbaka och läsa. Dessutom har jag ju lovar veckorbilder, så håll ut, de kommer.

Nu är det dags att damma av den här bloggen igen ... Den har ju liasom legat i träda nu ett tag.

Men nu är det dags för en liten presentation tycker jag ... Varför gå och ruva på nått som man egentligen bara vill dela med precis hela världen ... Jag är så glad så jag vet liksom inte på vilket ben jag ska stå på.

Hej på er !!!

Det är jag som är Bernerdalens Lord Calvert.

" Calle "

Känner att jag kommer att sova med ett fånigt flin på läpparna inatt     

Resan hit har varit låååååååång, det kan mina nära och kära intyga. För er som inte vet det så har min kära kamrat Fru U .... nästan fått lagt in sig på ett ställe där de har madrasserade väggar .... om ni förstår vad jag menar då   .

Men nu kan hon slappna av för det kommer en liten kille till oss om inte alltför lång tid.

2 veckor !!!  Herregud ... det är ju nästan snart det.

Vi längtar ska ni veta, tills vi får hämta hem honom och få lära känna honom och vad han kommer att bli för en liten filur ... jag tror mig veta att det kommer bli en kille med lite mer fart i. Det tror jag blir bra det.

Idag då vi var ner igen för att hälsa på så var ju så klart kamerna med ... Men jag inser ju nu då jag sitter hemma att det var väldigt skralt på kortfronten ... eller jag har en hel drös på Calle av förklarliga skäl.

Men några fick jag även på de andra då de var ute.

Så där ja ... Calle får så klart avsluta idag. Så återkommer vi om ett par veckor.

Ja, då är det en sån där dag igen ... Tuffa skulle ha fyllt 5 år idag   .

Att hon är saknad, det tror jag ni kan förstå.  Jag skulle ge precis allt om jag bara fick henne tillbaka, Tuffa var en tjej som verkligen satte avtryck i våra liv ... maken till egensinnig dam har jag aldrig upplevt.

Då vi skaffade våran schäfer Fight, var det så många som sa ... men ni ska ju ha en tik, de är så enkla att ha ... vill alltid vara nära och väldigt lättsamma   !!!!!!!!!!   Gahhh ... det kunde inte vara mer fel ... Tuffa gjorde som Tuffa ville   det berodde helt och hållet på vilket humör hon var på.  Om jag ska vara helt ärlig med er och det ska man väl vara    så kan jag säga att den enda som verkligen hade pli på Fröken Fröjd var just Fight ... Jag vet inte hur många gånger hon stack på egna äventyr i skogen,  jag och Johan försökte ropa tillbaka henne.

Då Fight tyckte att det gått tillräckligt lång tid så stack han alltid efter henne och vallade in henne till oss. Han var helt otrolig på det.

Kanske inte så konstigt då att Fröjden verkligen såg upp till honom, Fight var hennes idol.

Han hade verkligen en ängels tålamod med denna tös   .

Idag hoppas jag att de båda firar kungligt tillsammans mina änglahundar.

Vi firar också, Kliff har fått ett grisöra och Johan och jag ska ta något gott till kaffet ... Ljusen är tända över precis hela huset. Åh, så jag önskar att du kunde fått fira med oss Tuffa.

Det är enormt tomt utan våran Fröjd, det förstår ni säkert .... Det måste vara något konstigt med oss bernerägare, det är liksom svårt att hålla sig till att ha endast en hund, nu har vi ju vant oss hyfsast ändå, men jösses så konstig det kändes första halvåret att enbart ha ett koppel i handen, göra en skål med mat, bara bada en hund, ja listan kan göras lång...

Jag hoppas att vi detta år berikas med ytterligare en vovve, det är jag säker på att Tuffa skulle gillat. Hon gillade att ha kompisar runt sig och jag är helt säker på att hon tycker att Flippen behöver en liten parvel som livar upp tillvaron så som hon gjorde.

Att vi endast fick njuta av Fröken Fröjd i 3 år och nio månader, det är på tok för kort tid ... jag blir nästan förbannad då jag bara tänker på det faktiskt. Att ta bort en hund som är så pass ung är inte lätt, en hund som dessutom inte är sjuk, det lyste och glittrade i hennes ögon, trots att hon hade dessa jävla skrotben och knappt kunde gå sista tiden.

Så läser man om funderingar kring avel och ser att det finns de som tycker det är försvarbart att avla på hundar som är belastade !!!!!!!  De kan inte ha sett på nära håll hur det kan vara att leva med en hund som är problem, jag är mycket väl medveten om att det kan bli skit trots de bästa förutsättningarna, men varför ens chansa???.

Jag tycker att artikeln i Sennenbladet där ordföranden höjde rösten och påpekade detta var berömvärt. Tack gode gud för att ED-statistiken gått ner, men det kan vi ju faktiskt tacka våra duktiga uppfödare för, då de arbetat för att det ska bli bättre ... Och som ordföranden även påpekade så har vi ju faktiskt 84% som var fria i dagsläget. Nog om detta.

Tuffa du är för alltid saknad men aldrig glömd   

Tänk att idag skulle våran änglakille Fight fyllt 7 år om han fortfarande fått varit med oss   .

Killen som praktiskt taget vände upp och ned på hela området då han flyttade in hos oss, men skam den som ger sig ...Han blev en drömhund innan vi tog farväl av honom endast 3,5 år gammal..

Detta var den sista tårtan han fick ...

Sorgen har byts ut till glada fina minnen nu ... och jag kan lova er att av denna kille finns det mycket minnen, både av det goda och det mindre goda slaget  .

Jag hoppas att du firar din dag kungligt var du än befinner dig Bubbas ... och att du tar hand om virrpannan Tuffa åt oss, så som du alltid gjorde   

I skrivande stund så formligen vräker regnet ned ... halvjobbigt att veta att vi faktist måste ut en sväng till

med Kliff   det har åskat och levt rövare så vi har liksom invänat lugnet ... men då kom regnet "from hell" istället.

Tur han har regntäcke ... så han slipper bli dygnsur så här inför natten.

Ja, vädret lämnar en hel del att önska .. men igår så var solen här och vi tog oss ut på Alnön för att leta drivved.

Vi ska ha det till barnen på jobbet så vi packade fikaväskan och begav oss ut. Johan hade fått ett tips om ett jättefint ställe där det skulle finnas mycket drived.

Jodå ... det fanns det också, då vi väl kom fram .. Vägen dit var dock en upplevelse i sig  . Inser då vi parkerar bilen att det var ett naturreservat ... man kunde upplysningsvis läsa om alla fågelsorter där fanns att se !!!!!!!!!!!!

För er som inte vet, så har jag en väldigt jobbigt fågelfobi ...  Jag undviker allt som överhuvudtget har fjädrar, näbb och klor !!!!  Det är till och med så att det påverkar mig i det vardagliga livet ... men jag har lärt mig att leva med det, så egentligen är det inget som jag lider av, men bara för att förtydliga det lite iallafall ... så skulle ni aldrig finna mig på en utomhusservering ... Det går fetbort !!!!  Alla dessa små befjädrade saker som har en tendens till att flockas runt fötterna på mig gör att jag aldrig någonsin skulle utsätta mig för det. Vi möter en skock människor då vi hunnit en bit in på stigen ... Samtliga i det sällskapet har en kikare hängandes runt halsen !!!!  Gulp !!!   fåglar fåglar ... självklart är det ett gäng ornitologer ... Jag känner att jag måste bara fråga innan jag fortsätter längre in hur mycket det är ... och framför allt ... cirkulerar dom runt huvudet på en ???  Haha ... blicken jag fick tillbaka var nästan obetalbar ... självklart så kan dom inte förstå min rädlsa ... utan tycker nog tvärtom att jag är ganska korkad ... men de säger att det är ingen fara ... det är sällsynta fåglar som man måste söka upp och veta vart man ska leta, så det lovar dyrt och heligt att jag kan fortsätta.

Så vi fortsätter ... efter ett litet tag så står vi nästan öga mot öga med ett gäng såna här.

Hm ... någon missade nog att informera oss om att vi skulle gå igenom en hage !!!   jag har i min ungdoms tid blivit jagade av kor ... så har jag har lite respekt för dessa stora djur .. och inte faktum är att städerskans man på jobbet precis blivit stångad av en ilsken" mamma ko" som var rädd om sitt barn ...  och nu ligger i som i ett skruvstäd och inte kan röra på sig ... så jag väste lite tyst i mungipan till Johan och Linus att nu rappar vi på lite ... men för den delen inte springa   . Tror väl inte att det var någon egentlig fara ... Men nog har iallafall jag respket för så stora djur och då man kommer inklampandes på deras marker.

Vi fortsätter och kommer fram till en form av väg

Utmed denna långa "väg" så fanns det flera rastplatser .. en fågelskådares dröm kan jag tänka mig   

Till slut kom vi fram iallafall, och ingen av oss blev besviken. Tänk att det finns en hel del guldkorn så här på hemmaplan ... Vi hade en vädligt trevlig stund där ... Ja, till och med Linus tyckte det var helt ok tror jag faktiskt.

Flippen han njöt som den lilla gädda han är

Linus gör ett fynd.

Hit kan jag tänka mig att åka fler gånger ... får gaska till mig då det gäller kossorna bara ... men jag tror de är ganska vana att folk går igenom där, med tanke på att det är ett naturreservat.

Ta mig tusan om det inte har lugnat ner sig med regnet ... ja, men då är dte lika bra att skynda sig ut så man får gå och knyta sig då.