Tårarna rinner nerför mina kinder i en strid ström ... då jag återigen tvingas inse att hon för alltid är borta, borta på riktigt  !!! 

Idag skulle vi ju ha firat din 4 års-dag Tuffa !!!! Du fattas oss enormt, jag saknar dig så det gör ont i hjärtat på mig. Varför blev det så här ?????  Det som hände fick ju inte hända, det fanns inte med i mina planer för dig. Jag hade ju planerat så mycket mer för dig.

Vi skulle ju ströva runt i skogen och du skulle ju flyga och fara fram som den hoppetossa du alltid var. Kvar skulle jag stå aningens förgrymad över att du försvann ur min syn ... IGEN   . Du skulle komma tillbaka efter ett litet tag, och undra varför jag ser så sur ut !!!! Men matte ... jag skulle ju BARA titta lite därborta.

Till sommaren skulle vi åka och bada .... det vet jag ju att det är det bästa du vet   .

Självklart skulle vi även åka till grusgropen, för näst efter badning ... var ju det, det bästa du visste. Du skulle flyga fram i den mjuka sanden så det bildades rökmolmn bakom dig ... Den mjuka sanden som var så bra då vi skulle bygga upp dina muskler efter dina operationer.

Till midsommar skulle vi ta båten ut till Holmen ... Du vet stället, där du slängde dig från båten ner i vattnet då du fick för dig att Canadagässen såg roliga ut ...

Där du kan vara ute från tidiga morgon till sena kvällen ... gå ner och ta dig ett dopp då du känner för att svalka av dig. Eller helt enkelt bara busa med Kliff.

Under sommaren var det ju tänkt att vi skulle bli klar med viltspår-championatet också ... Gud så du älskade att spåra ... Klövar klövar !!!!  ta hit dom ... det var din melodi det ... Ju större klövar desto bättre, några små futtiga rådjurklövar är ju inte att tänka på för din del ... dom slukar du ju nästan i ett nafs ... Nä, rejäla älgklövar, då spårar du som aldrig förr.

Förutom alla aktiviteter så skulle ju du och jag mysa som bara du och jag kunde ... i soffan så klart ... du på rygg och jag med datorn i knät på fredagskvällarna ... medans hussen är ute och jobbar .. och då det är dags att gå och lägga oss så ska du så klart ligga bredvid mig i sängen ... först ligger vi sked och bara gosar ... efter ett tag så sträcker du ut dig så där som du alltid gör ... och där ligger vi och sover ända tills hussen kommer hem från arbetet i arla morgonstund ... och då får han formligen putta ner dig från sängen, och du har all rätt att titta lite surt på honom då han gör det ... med en blick som utrycker ... men hussen ... jag har ju bara hållit sängen varm åt dig   

Ja, du ser Tuffa .... Jag hade såååå mycket mer planerat för din del, det var inte meningen att det skulle ta slut redan nu .... vi skulle ha måååånga mer år tillsammans, vi skulle åldras ihop du och jag.

Jag läser runt om på andra bloggar ... jag hör andra människor berätta om att dom har haft en hund som verkligen har haft D:t .... en som är unik på alla sätt, en sådan hund som man bara får en gång i livet.

Nu förstår jag vad ni menat, för en sådan hund har jag haft ... Tuffa, hon var en sådan tjej     hon har lämnat ett sådant stort tomrum efter sig så det går inte att förklara .... Fortfarande så pratar jag om Tuffa som om hon ännu fanns med oss ... Tills jag tvingas inse att hon faktiskt inte finns med oss längre ... det är en sjuk känsla ...nästan overkligen. Tuffa var ju inte sjuk !!!!!!  Hon hade bara jävligt dåliga framben !!!!!!!!   Tuffa var en sprallig tjej ... hon var levnadsglad ... hon njöt i vattnet och i skogen ... hon hade en enormt stor personlighet ... antingen gjorde man på hennes vis .. eller så gjordes det inget alls. Hennes egensinnighet var något som jag verkligen kunde bli galen på .... herregud, så tjurig hon kunde vara. Idag skulle jag välkommna denna tjurighet bara jag fick henne tillbaka   

Jag hade så stora planer då vi hämtade hem denna lilla dam vid 8 veckors ålder

 ... som en inbiten lydnadsfreak så skulle Fröken Fröjd och jag äntra lydnadsplanerna .... eller så inte    !!!!    jösses så jag slet med henne ... vi tränade och nötte och tränade ännu mer ... tills jag till slut fick jag inse att hon ville helt enkelt inte tävla. Tro nu inte att hon inte kunde ... nänä ... hon var väldigt duktig då vi bara körde olika moment ute på promenaderna ... hennes läggande under gång var sjukt bra ... hon slog ner i backen på ett ögonblick, hennes inkallning var klockren vid de tillfällena ... hoppet flög hon över ... ( vi brukade träna över gråsuggor). Något vi aldrig fick till var apporteringen ... den sprang hon runt med och var supermallig över ... du glöm det ... den här behåller jag .. typ ...

Vi la ner lydnanden .. gick över på utställning .... inte med någon överdriven iver från Fröjden sida .... hon hängde med huvudet och jag fick nästan släpa henne runt i ringarna ... Vi skippade även det ... Hon njöt av livet som den gårdshund hon var ... ligga ute och pysmysa med magen i vädret det var livet det.

Ja, jag skulle verkligen kunna fortsätta i all evinerlighet om våran Fröken Fröjd    men tårarna slutar inte rinna och jag ser knappt tangenterna längre ... vi kommer så klart att fira våran Tuffa idag ... men istället för att göra två tårtor så gör jag en åt Kliff som han får äta. Tuffa hon firar nog riktigt kungligt med Fight istället ...

Jag avslutar med en sista bild som är tagen dagen innan vi tog bort Tuffa ... egentligen var hon för dålig i benen för att springa lös i skogen .... men både jag och Johan var överrens om att slutar det på sämsta sätt så ska hon iallafall ha fått göra det hon älskade allra mest en sista gång. 

Tuffa & Kliff uppe på berget.