Jag tänkte ta och plita ner några rader igen om vad som händer och sker här hemma hos oss .... ni som följer min blogg har väl kanske lagt märke till att den i stort sett mest handlar om våra vovvar , det kan handla om allt ifrån en skogspromenad till vanlig vardag med helt vanliga promenader , Tuffa´s galna upptåg har ju varit en hel del som jag skrivit om , men även om våra super roliga utställningsresor .... men självklart så är ju inte allt frid och fröjd för jämnan .

Jag har ju tagit upp det mesta om Fight t ex och allt vad han fick genomgå .

Tuffa´s operationer har jag ju också skrivit om och den jobbiga vägen tillbaka med all rehabilitering .

Och jag måste därmed säga att jag kastar absolut ingen skugga över någon av mina hundars  uppfödare , tvärtom jag har fått mycket support då det gäller allt vi varit med om .

Shit happens skulle man kanske kunna säga ... jag tror man får tänka lite så för att man inte ska gräva ner si totalt  .... och så får man se det från den sidan att för varje sak som händer så blir vi en erfarenhet rikare , och det är något som jag har haft stor nytta av då det gäller det här med att ha kontakt med vetrinärer iallafall .

Och med det sagt så tänkte jag berätta lite om våran första tid med Kliff .

Våran lilla lilla kille som har stulit våra hjärtan   totalt .

Jag kan inte nog många gånger tala om för er hur ljuvlig han är ... maken till valp har jag aldrig varit med om ..... han är otrolig , och med tanke på hur ont han ska ha haft i magen är det ett under att han har varit så go och framför allt så duktig som han varit .

Bara det talar väl för hur otrolig han är .

Kliff har ju varit krasslig i magen sedan han kom till oss , han har bajsat löst mer eller mindre hela tiden , först så tänkte jag att det hade att göra med flytten , ny miljö nya människor och ny hund , och är man en liten valp så är det klart att man kan bli lite risig i kistan då .

Men då det inte gav med sig efter någon dag så bestämde jag mig för att fasta honom .... hur mycket det än skar i hjärtat på mig .... att fasta en liten liten valp är inget man egentligen gör tycker jag ... men då man provat det mesta så var jag tvungen att försöka .

Sagt och gjort han fastades och jag gav honom vätske ersättning så han inte skulle bli uttorkad , vatten var han jätteduktig på att dricka , men maten hade ju gått rakt igenom honom så jag ville att han skulle få i sig salter och mineraler så han klarade sig .

Jag var iväg och köpte Diarsanyl som förhoppningsvis skulle få stopp på diaree´n , det har botat många magsjukor i det här hemmet på vovvarna förr så självklart så hoppades jag på resultat även nu ....  jag började även att ge honom speciell mat för dåliga magar , den där som man köper hos vetrinärerna som dom alltid proppsar på , men fortfarande inte resultat .

Då inget av det här gav någon effekt så började jag inse att det inte var någon tillfällig magsjuka , iväg till vetrinären där dom kunde konstatera att han var pigg och glad !!!  mmm... det vet jag redan !!!

Febern togs och dom klämde och kände på magen , inget konstigt där .

Dom kunde bara konstatera att jag gjort helt rätt och att det säkert skulle ge med sig .

Han lider säkert över lite stress över flytten var det väl mest konkreta dom sa !!!!

Och jag lovar er , då slog det nästan slint i huvudet på mig   herregud , då hade jag bara en liten stund innan berättat för henne om hur lugn och trygg han är , att det inte funnits någon stress övehuvudtaget , jag har varit med om stressad valp förut och jag vet hur det ser ut , men Kliff har varit lugnet själv sedan han klev över våran tröskel .

Men min känsla är att då man inte kan sätta fingret på vad det är och hitta ett fel så tar man till det som låter mest troligt .

Och absolut , visst finns det  hundar som blir stressade äver att flytta , men inte den här killen .

Hon insåg ganska snart att jag inte alls köpte det resonemanget . 

Nu hade han varit dålig i magen en vecka , och med tanke på att det var en liten valp som faktiskt blivit behandlad hemma efter konstens alla regler då borde man kanske tagit några prover , men inte då istället framstår man som en hysterisk matte som förstorar upp saker .

Jag köpte med mig mer av den här dietmaten och for hem .

Med min oro så klart , den har gnagt och gnagt i mig nu i 4 veckor .... jag har hållit på att förlora förståndet tror jag ... varför är det ingen som tar en på allvar !!!  jag har varit i kontakt med vetrinären som vi har här i området och stött och blöt olika orsaker till varför han inte blir bra , vilket enbart resulterat i att jag har köpt olika preparat som ska tillföra goda snälla bakterier i tarmen på honom .

Gränsen vart nådd då han bajsade blod .... nu idag vet jag att det inte är så drastiskt farligt som jag först trodde så länge det är färskt blod , det betyder ju så klart att tarmen är irreterad av att varit i olag under en längre tid .

Men det fick mig att slänga mig på luren för att ringa ytterligare en vetrinär , vi fick en tid och Kliff undersöktes igen , blodprov togs för att kolla olika värden , men då jag ville ha ett avföringsprov så vart det lite avigt .

Tydligen så tar man inte avföringsprov så ofta , för det visar inte så mycket resultat .... men där gav jag mig inte utan jag fick med mig en burk hem och så var det bara att invänta bajsning .

Provet skickades iväg och kom tillbaka med ett resultat om att han har parasiter i tarmen .... ( tack gode gud för att jag stod på mig då det gällde avföringsprovet )

Jag har ju varit rädd för att det inte ska gå över ... kronisk inflamation i tarmen har man ju hört talas om ... och en hel del andra scenarion har jag spelat upp för mig själv , så då det det nu visade sig vara en liten ilsken parasti zom heter Giarida så vart jag faktiskt glad , det går ju att behandla .

Antingen behandlar man med Axilur , eller antibiotika .

Axiluren hjälper inte alltid , så lite förvånad var jag över att man inte tog det säkra kortet först , men ok ... klarar man sig från att ta antibiotika i onödan så är väl det bra och han skulle ju ändå avmaskas nu.

Första behandligen fick Kliff alltså i torsdags med Axilur , och efter 1½ timme så vart han som förbytt .... han hässjade runt över hela huset drack vatten och försökte lägga sig ner men klev lika snabbt upp .... det var riktigt obehagligt att se . Tungan hängde utanför munnen på honom .

Och då man har hållit på under några veckor och oron har malt och gnangt över en hela tiden så tål man inte så mycket kan jag säga .

Men till slut lugnade han ner sig och kunde somna iallafall .

Men jag gjorde ett nytt försök i fredags då jag delade upp dosen han skulle ha , jag tänkte att det kanske vart för mycket på en gång ... men även då fick jag en reaktion , men den här gången vart han loj och låg ... och han ville inte äta .

Så det fick bli ett samtal till vetrinären då jag talade om hur han reagerat , avbryt behandligen på honom och kolla om han blir sig själv igen tills på lördag och blir han det så prova igen på måndag , fick jag till svar .

Och eftersom mottagningen har stängt under den här veckan så bestämdes det att vi skulle ha kontakt via mejl om hur det gick .

På lördagen var han som vanligt igen ... pigg och glad men dålig i magen .

Då bestämde jag mig för att nu får det vara nog ... nu testas det inget mer utan nu får dom banne mig skriva ut antibiotika , så på måndagen drog jag iväg ett mejl och talade om hur jag kände och att även våran andra hund nu visade teckan på att blivit smittad så även hon måste behandlas .

Det tog ungefär en timme innan jag hade fått ett svar ... jag är riktigt imponerad över hur snabbt han svarar då man mejlar .... jag behöver ju bara gå till mig själv då det kan ta flera dagar innan jag läser min melj faktiskt .

Men han skulle se till så det fanns ett recept åt mig till lunchtid på tisdagen åt både Tuffa och Kliff så , nu är första tabletten och andra tabletten tagen och jag ser verkligen fram emot dom första fina korvarna som kommer ur Kliff ... jag ska skrika rakt ut av glädje och är det någon som ser mig då så tror dom väl att jag är tokig .... men de bjuder jag så gärna på bara det är fina och fasta korvar .

Håll nu tummarna för lilla Kliffen så han får blir bra .

Nu ser vi alla här hemma fram emot att verkligen få njuta av Kliff på riktigt,  utan all oro .

Johan tyckte jag skulle ställa mig på vågen i helgen , och jag fick en chock över hur mycket jag tappat i vikt under dom här veckorna , men som sagt all oro om varför han inte blir bra och då allt bara drar ut på tiden har gjort att jag kanppt har fungerat som människa .

Som tur är så har jag haft stort stöd även i allt det här med Kliff , som har stöttat och tröstat och talat om att det kommer att bli bra .... då det kännts som mest hopplöst , ni har varit guld värda som orkat lyssna på mig ... så en stor bamsekram til er alla .

Ni är bäst .

Det här kanske förklarar lite varför bloggarna har varit så få , jag har helt enklet inte haft lust att blogga , men samtidigt så känner iallafall jag att ju mer erfarenheter man kan dela med sig av desto bättre , alltid kanske det kan hjälpa någon .... vi här hemma är nu ytterligare en erfarenhet rikare , nu kan vi lägga till dålig mage och parasiter i högen tillsammans med allergier och gud vet allt som Fight gick igenom samt Tuffa´s OCD .

Nu lägger jag det här bakom mig och ser fram emot en härlig vår med mycket sol så snön försvinner i ett nafs .